Nr 236: Forrest Gump

Originaltitel: Forrest Gump (1994) IMDb Wikipedia

Filmen sågs på internet av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert i kamera Roberto på Villa val Lemme, Italien.

Roberts betyg: 4

Kommentar: En gigant. Den vindsvepta fjädern som plockas upp och läggs i en Nicke Nyfikenbok. Berättelsen från bänken på en busshållplats. Den djävla chokladasken, jag spyr i den. Stödskenorna som springs sönder ackompanjerat av Run, Forrest run. Touchdowntalangen. Och så vidare. Så många bilder som satt sig, som sitter. Rumskompisens min. Mötet med presidenterna. Bubbas räktugg. Apple, Watergate, Imagine, Shit happens. Jag flinar, skrattar inte, men tycker det är putslustigt. Det är smart, charmigt, väloljat och fantastiskt snyggt komponerat. Tom Hanks är grym; ofarligt bakom flötet men genialiskt skarpsynt. Älskar sin mor, älskar Jenny och försvarar henne, räddar henne från alla farligheter, men hon måste iväg gång på gång, bort från sina barndomsdemoner. Forrest gör sin plikt för sitt land i Vietnam utan att kanske fatta det själv, räddar sina bröder utan att skada någon annan. Apocalypse now och Plutonen. Får medaljer. Håller sig borta från Jenny om hon ber honom om det. Väntar troget på hennes återkomst. Det går inte att bli förbannad på Forrest. Han springer i flera år utan anledning - alla andra får tolka honom. Som ett konstverk, vad betyder det, vad vill konstnären? Forrest blir egen företagare. Han lever den amerikanska drömmen, den som alla andra drömmer - Forrest drömmer mest om Jenny. Till slut är båda hans gudinnor döda - kvar har han det vackraste han har sett; sonen Forrest. När de lägger huvudena på sned samtidigt inte bara en utan två gånger börjar giftet verka i mig. Lite för sliskigt. Perfekt frullerulle, en väldigt bra och välgjord film, men den kommer inte upp på min högsta hylla. Vad saknar jag? Är det svärtan som är för tunn?
Väldigt intressanta specialeffekter, särskilt med löjtnant Dans ben. CGI. Vid ett tillfälle, när han ska häva sig själv upp i rullstolen, ser man att han tar stöd mot golvet med sina osynliga ben. Mig lurar de inte.

Jimmys betyg: 5-

Kommentar: En episk tidsskildring och sentimental karaktärsstudie. Forrest Gump har alltid berört mig på ett alldeles särskilt sätt. Ibland känns det nästan lite pinsamt. Robert Zemeckis berättelse om den enkla mannen med 75 i IQ ska naturligtvis beröra men emellanåt känns det faktiskt som att man stoppar ner fingrarna lite väl långt i den söta Hollywoodsylten. Ändå kan jag inte låta bli att tycka om den och övertygas av det fantastiska livsöde som spelas upp under de dryga två timmarna. Tom Hanks gör en känslig och stark tolkning av mannen som på ett eller annat sätt lyckas bli inblandad i de största händelserna i amerikansk nutidshistoria. Det är nog en av det mest intelligenta filmerna jag har sett vad gäller bild- och händelsespråket, den träffar helt rätt i medvetandet och bygger fast sig för evig tid.